Under jord gömmer sig många lovande och motståndskraftiga lösningar i en tid av global uppvärmning, växande städer och bostadsbrist. Det som krävs är att beslutsfattare tar sig an ämnet, förklarar Marie-Claire Barré, doktor i stadsplanering och -arkitektur och grundare av projekteringsbyrån CAPACITé.
©Adobe Stock
Hur länge har människan tagit underjorden i beaktande vid stadsplanering?
M.-C.B. Det är ett område som tar oss långt tillbaka till antiken (anmärkningsvärda historiska arbeten utfördes under jord bland annat för att få tillgång till vatten och Léonard de Vinci experimenterande med lågt dragna och upphöjda vägar) och frågan har inspirerat både filosofiska och fiktiva representationer av statsmiljön under århundradenas lopp. I modern tid blev ämnet åter aktuellt på 1930-talet i kampen mot mer hygieniska städer. Rörelsen kring just underjordiska städer som härstammade från reflektioner av Eugène Hénard konkretiserades av Edouard Utudjian** som framhävde underjorden som en lämplig plats för mycket av statsmiljön, inklusive bostäder. Det är raka motsatsen till det som togs fram i ”Atens stadga”, som bland andra Le Corbusier utvecklade*, och som bygger på ledorden ”luft-sol-grönområden”.
Sedan dess har tankar kring hur städers underjordiska delar bäst kan användas återkommit i cykler. Idag är det med nya avsikter och insikter, nämligen ändamålsenligt i miljöfrågor. Att resonera kring underjorden innebär oundvikligen att tänka på resursers sällsynthet och den rådande bostadsbristen, kampen mot men också anpassningen till den globala uppvärmningen, hanteringen av växande städer och möjliga nya logistiska modeller, med mera.
Att ställa frågor om underjordiska möjligheter innebär därmed idag att tala om ”resurser”?
M.-C.B. Ja, under jord finns stora mängder resurser som ofta glöms bort eller inte tas i beaktande: geologiska resurser, termisk tröghet, oanvända men brukliga utrymmen. Men i dagens läge handlar det inte längre om att greppa en teknisk möjlighet, utan att söka tillfredsställa verkliga behov. Att få tillgång till platser under jord kan innebära nya möjligheter för städers motståndskraft på så sätt att fastigheter under jord skulle kunna bli svaret på utmaningarna som står framför kompakta städer, utvecklingen av innerstads logistik, innovationer inom fossilfri värme och nedkylning. Under jord bor många framtidslöften.
Vilka emblematiska byggen kan vi nämna där även utrymmen under jord inbegrips?
M.-C.B. Ett av de kändaste exemplen är kanske det franska nationella biblioteket François-Mitterrand i Paris, som ritades av arkitekten Dominique Perrault, och inbegriper många våningar – varav en inomhusskog – under jord. Vi kan också nämna universitet Ewha för kvinnliga studenter i Seoul eller den olympiska poolen och cykeltävlingsbanan i Berlin, också dem kända skapelser av Dominique Perrault, som verkligen agerat pionjär inom området.
Utöver dessa emblematiska exempel, har vissa städer kommit längre än andra inom detta område?
M.-C.B. Det är svårt att göra jämförelser därför att olika städer väljer att bygga under jord av olika skäl och att man dessutom ibland använder dessa utrymmen på ett helt annat sätt än vad syftet med byggena avsiktligen eller teoretiskt sätt var.
”Vi känner fortfarande inte till allt som finns under jord.”
I Helsingfors, till exempel, byggdes infrastruktur under jord för att skydda allmänheten – Finland gränsade på den tiden till Sovjetunionen. Ju större utrymmena blev, desto mer fick de inhysa transportmedel, avfallshantering, energiproduktion, men också nöjeslokaler, religiösa platser, kontor och till och med bostäder. Dock ska jag påpeka att Finland, och ännu mer Quebec som inhyst affärer och mobilitet under jord, anses ha kommit längst inom detta område.
Schweiz är tunnlarna och bergens land, men där finns också många underjordiska skyddsrum och underjordiska alternativ framhävs ofta. Landets styrande organ antog år 2023 en ny strategi för en hållbar användning av underjorden och en lag mot städers nyttjande av nya utrymmen för att istället uppmuntra till bruken av existerande underjordiska utrymmen.
Och på andra håll? Hur ser det ut i Frankrike och i synnerhet i Paris?
M.-C.B. 2021 valde Paris ut ett tjugotal projekt bland 200 föreslag som skickats in som svar på en kallelse som staden organiserat för andra gången för att ”Återuppfinna Paris” med fokus på omvandlingen av 31 utrymmen under jord runtom i huvudstaden. De flesta av projekten hade ”kulturella”, ”nöjesrelaterade” eller ”kommersiella” inriktningar. Det projekt som vann tävlingen och prisbelönades var inriktat på utrymmet Grenier-Saint-Lazare och hade tagits fram av Sogaris med Syvil Architectures och det var synnerligen intressant på så sätt att det bestod i att omvandla ett parkeringsgarage till ett centrum för innerstadslogistik och att projektet dessutom byggde på innovativa juridiska och ekonomiska modeller.
På nationell nivå lanserades i början av 2023 ett forskningsprogram inriktat på prioriterad utrustning (PEPR) av byrån för gruvrelaterad och geologisk forskning och det franska nationella centret för vetenskaplig forskning (CNRS) vid namn ”Allmänna underjordiska tillgångar”. Inom ramen för programmets tredje fas, då fokus läggs på hållbara underjordiska städer, riktar ett specifikt projekt in sig på Paris 2024. Projektet har fått en budget på tre miljoner euro över en sjuårsperiod och är ett samarbete mellan bland annat nationella högskolan för broar och vägar, RATP, Universitet Paris-Saclay, CETU och metropolen Grand Paris. Projekteringen består bland annat av Grand Paris Express och innefattar utforskningar av möjligheter ner till 100 meter under jord.
Har stadsplanerare verkligen tagit sig an ämnet?
M.-C.B. Låt oss säga att tankarna går framåt och att man här och där ser hur lite olika förslag dyker upp, ibland mycket innovativa projekt som inkluderar utrymmen under jord. Men även om de ger uttryck för innovativ arkitektur, skulle projekten vara svåra att duplicera därför att det finns många hinder att överstiga.
Vilka hinder?
M.-C.B. Det finns många olika sorters hinder. Självklart finns det ekonomiska bromsklossar. Vissa juridiska krav gör också projekten komplexa att genomföra. De flesta nätverk bygger på offentlig nyttjanderätt av gator och enligt lagen är det markägaren som besitter rätten till utrymmen under jord, och det hela vägen ner till jordens kärna. Det här innebär att om inte underjordisk infrastruktur följer markplanerna kan det anses vara en administrativ överträdelse. Dessutom utvecklas lagstiftningen konstant och kräver att stadsplanerare är mycket vaksamma, i synnerhet i frågan om säkerhetsnormer (mätning av utrymmen, nödutgångar, med mera).
En annan verklig bromskloss är att underjordiska utrymmen inte riktigt inbegrips i administrativa stadshandlingar. Även vid grunt djup finns det få kartor och 3D-modeller och många tekniska nätverks exakta placering är inte alltid kända. På grund av bristande harmoniserade kartläggningar, borde man på nationell nivå inrätta ett ramverk med inventarier av underjorden och dess bruk. Det är för övrigt ett av syftena med projektet ”Underjorden, en allmän tillgång” (”Sous-sol, bien commun”).
Generellt sätt förblir underjordiska utrymmen alltför mycket i skymundan för att strategiska och övergripande strategier ska kunna tas fram, vilket i sig krävs för att ett mer effektivt och konsekvent nyttjande av utrymmena ska kunna planeras.
*Begreppet ”Aten-stadgan” myntades i en bok publicerad av Le Corbusier 1943 till följd av en modern, internationell arkitekturkongress som ägde rum 1933 på en båt mellan Marseille och Aten. Det är ett manifest för funktionell arkitektur och stadsplanering.
**Underjordisk stadsplanering härstammar från tankar som formulerades av Eugène Hénard, en parisisk arkitekt i början av 1900-talet. Redan 1903-1910 tog han fram rationella planer på en underjordisk infrastruktur i olika lager – tekniska nätverk, mobilitet, tjänster-, vilket på så sätt kunde frigöra utrymmen ovan jord för fotgängare och grönområden. Sedan var det Edouard Utudjian som gav rörelsen en mer formell skepnad. 1933 grundade han i Paris gruppen för studier och samordning av underjordisk statsmiljö (GECUS), vilket blev den första internationella organisationen med full fokus på detta område. I sin roll som arkitekt och stadsplanerare argumenterade Edouard Utudjian för tanken att underjordisk statsmiljö inte ska behöva vara det som blir över eller det som enbart kan användas i tekniska ändamål, utan att det istället ska beaktas som resurs att ta i beaktande i egen rätt och som bör kartläggas, styras och inbegripas i mer övergripande tankar kring stadsplanering. 1952 publicerade han Urbanisme souterrain och han fortsatte sedan att argumentera för sin sak fram till sin död i början av 1970-talet.
Marie-Claire Barré är stadsplanerare och doktorerade på franska nationella högskolan för broar och vägar 2001. Under karriärens gång har hon arbetat som forskare (LATTS), i olika roller för stora koncerner som tillhandahåller tjänster till städer (som t.ex. Suez), kommuner (Dunkerque, i norra Frankrike), professionella organisationer, byggmästare för stadsprojekt (i sin roll på arkitekt- och stadsplaneringsorganet Richez_Associés, numera landForma) och inom utbildningsväsendet (CNFPT).
År 2020 grundade hon projekteringsbyrån CAPACITé där hon styr över samarbetsprocesser som involverar olika aktörer i komplexa miljöer och innefattar efterforskningar och ritningar.
Gällande just underjordisk stadsmiljö har hon åstadkommit en genomförbarhetsstudie för kommittén för underjordiska utrymmen och omställningen för det franska organet för tunnlar och underjordiska utrymmen (AFTES) och resultaten presenterades för den rådgivande kommittén för civilingenjörskap och statsmiljö på ministeriet för miljöomställning, biologisk mångfald och internationella förhandlingar om klimatet och naturen.
Hennes senaste bidrag i ämnet är en studie som beställdes av La Fabrique de la Cité (VINCI-koncernen) och publicerades i oktober 2024, under rubriken Les promesses du sous-sol pour une ville durable (Underjordens lovande utsikter för hållbara städer). Studien presenterar en sammanfattning av utsikter för underjordiska möjligheter i Frankrike och den blickar även bakåt i tiden och ger bakgrundsinformation om städers nyttjande av underjordiska utrymmen.
Vill du veta mer
Observera
- Underjorden framhävs som en strategisk resurs i beaktande av utmaningarna med växande städer, rådande bostadsbrist och klimatanpassningar.
- Det finns en oerhört stor potential: stadslogistik, mobilitet, energi, geotermi, lagring av värme och nya användningar av staden.
- I städer som Helsingfors, Montréal och Paris går det redan idag att uppleva underjordiska stadsmiljöer som stärker platsens motståndskraft överlag.
- Frankrike intensifierar nu forskningen inom detta område i och med ett projekt vid namn ”Underjorden, en allmän tillgång” och flera pilotprojekt är aktuella i området kring Paris.
- Den största utmaningen förblir skalbarheten, då det står många juridiska, ekonomiska och regelmässiga hinder i vägen. Dessutom besitter vi ännu inte tillräckligt med kunskap om underjordiska statsmiljöer.
02/11/2026
