Yao Tsoekeo Amedokpo, doktor i geografi och forskningsansvarig på laboratoriet Ville Mobilité Transport på högskolan Ecole nationale des ponts et chaussées* ger oss insyn i Afrikas policy angående elektromobilitet.
Var befinner sig Afrika i förhållande till mobilitetsomställningar?
Yao Tsoekeo Amedokpo. Afrika befinner sig knappt ens i startgroparna. Mindre än 1 % av de nya bilar som köps är elektriska, enligt internationella energiorganet. Däremot konstaterar vi på flera håll på världsdelen att det råder en viss yra och att elektriska fordon integreras successivt, i första hand motorcyklar. Det brådskande läget och dynamiska nya aktörer, bland annat innovativa startupbolag, kommer att påskynda omställningen.
Utvecklingen sker inte homogent över hela världsdelen. Vi konstaterar att det finns några områden med mer omfattande el-användning i södra och östra Afrika. Jag tänker i första hand på Sydafrika, och sedan på trion Kenya, Uganda och Rwanda som visar framfötterna. Västafrika och Nordafrika öppnar successivt dörrarna mot dessa möjligheter. Centralafrika ligger fortfarande efter.
Hur skulle du beskriva den offentliga politiken i frågan om elektrifieringen i Afrika?
Y.T.A. I Afrika är fortfarande det offentliga stödet för elektrisk mobilitet blygsamt. Trots att ämnet varit på tapeten relativt länge har offentliga medel endast mobiliserats i denna riktning de fem senaste åren.
Enligt en aktuell studie har endast 30 av 54 stater i Afrika börjat vidta åtgärder och det i varierande utsträckning, från att ha satt på dagordningen verkliga nationella strategier för elektrisk mobilitet till att ha vidtagit isolerade budgetåtgärder.
”Det finns många hinder att lyfta för att bereda väg mot elektromobilitet i Afrika.”
Granskningen av denna politik framhäver två fenomen: ett som berör fordonsflottorna och ett som berör industrierna. I det första fallet, syftar politiken på att uppmuntra ökningen av elektriska fordon genom att främst aktivera skatterelaterade hävstänger (importlättnader, momslättnader eller punktskatter, med mera). I det andra fallet handlar det snarare om att uppmuntra lokal tillverkning och montering tack vare målinriktade stöd som måste uppfylla vissa prestandakrav. I nuläget är det färre än tio länder som har vidtagit liknande åtgärder, varav Sydafrika, Egypten, Kenya, Uganda, Nigeria och Rwanda.
Är det skillnad på den politik som förs för fordonsflottan å ena sidan och industrierna å andra sidan?
Y.T.A. Det idealiska vore att det inte fanns några skillnader. Men tyvärr är så inte alltid fallet. Av 54 länder i Afrika har ett trettiotal satt elektrifieringen av mobilitetsalternativ på dagordningen. Och endast ett tiotal satsar på ett dubbelt tillvägagångssätt med fokus på både industrin och flottan.
Vilka är de främsta hindren i Afrika för att driva igenom en mobilitetsomställning?
Y.T.A. Det finns många hinder att lyfta för att bereda väg mot elektromobilitet: elektriska fordon kostar för mycket, genomsnittslönen bland medborgarna är låg, de flesta är beroende av andrahandsmarknaden för bilar, elektricitet i sig kan vara svåråtkomligt och kraftnäten är inte alltid pålitliga. Miljöfrågor kvävs också av hushållens brådskande ekonomiska bekymmer. Slutligen har alltför lite forskning och utveckling investerats i afrikanska städers kollektivtrafiksnät, förutom kanske i Sydafrika. Och för att kunna utvecklas, och utvecklas på ett positivt sätt, måste den offentliga politiken underbyggas av data.
Vilka hävstänger finns för att accelerera elektrifieringen?
Y.T.A. Till att börja med bör fler politiska incitament införas för att uppmuntra lokala industrier, laddningsinfrastrukturen måste utvecklas och förnybara energikällor måste integreras i de elektriska systemen.
Man bör också fokusera på prioriterade segment inom mobilitetssektorn (i synnerhet två- och trehjulsdrivna alternativ, samt minibussar och bussar), samtidigt som elektromobilitet bör utvecklas med användaren i fokus snarare än ägaren och inkluderande ekonomiska modeller måste främjas (som till exempel pay-as-you-go och battery-as-a-service), detta för att inte prislappen på nya elektriska fordon ska bli för skrämmande.
*En forskaravdelning som bygger på samarbeten mellan den franska nationella högskolan för broar och vägar och universitetet Gustave Eiffel.
18/06/2026
