Håller AI-lösningar som blir allt fler och alltmer diversifierade i städer på att vinna mark där ”smarta” städer inte lyckats? Enligt Hubert Beroche, direktör för tankesmedjan Urban AI, måste vi först förstå dess komplexitet och unika egenskaper, samt organisera hur AI ska styras.
©ADI
Hur har dina tankegångar och handlingar kring artificiell intelligens i städer vuxit fram?
Hubert Beroche. År 2019, gav jag mig ut på en jordenruntresa av AI-applikationer i stadsmiljöer. Till följd av dessa efterforskningar då jag studerade verkliga AI-lösningar i tolv städer på tre världsdelar kunde jag dra mina två första slutsatser angående AI-utvecklingen: nämligen att det finns väldigt många olika applikationer och att de ser väldigt olika ut.
Artificiell intelligens i städer började som en del av ”smarta” stadsprojekt. Därefter och till följd av ChatGPT, då algoritmbaserad teknik blivit allt billigare, har applikationerna successivt blivit allt fler tack vare flera olika hävstänger.
Hur definierar du artificiell intelligens i städer?
H.B. Från mina två första slutsatser om hur många och diversifierade AI-lösningarna har blivit, drog jag en annan, mer specifik slutsats: hur unikt AI är i städer. AI har sitt ursprung i och har utvecklats ur virtuella miljöer (sociala nätverk, streaming-plattformar…) eller privata, slutna sådana (företag, fabriker…). Men i städer, där är utrymmena per definition allmänna och öppna. Till skillnad från andra typer av AI – och här tänker jag till exempel på börsalgoritmer eller rekommendationer på e-handelsplatser -, är AI i städer närvarande i materiella aspekter, de får konkreta skepnader och förankringar i medborgares fysiska vardag. Drönare, sensorer, uppkopplade stationer och övriga kontrollverktyg som kartlägger och genererar data i systemen är verkligen synliga. Detta faktum med en verklig närvaro -att AI i städer finns på riktigt rent fysiskt – får gigantiska konsekvenser på hur tekniken utvecklas, styrs och implementeras. Till exempel: om Waze begår ett misstag kan det snabbt leda till bilköer.
Och i det sammanhanget, hur positionerar sig ”smarta” städer?
H.B. ”Smarta” städer har inte blivit som man tänkt sig därför att medborgarna inte velat anamma konceptet, antingen bokstavligen, eller därför att applikationerna inte slagit rot. Dock är berättelsen om smarta städer fortfarande aktuell.
”Berättelsen om smarta städer är fortfarande aktuell.”
Man brukar höra talas om två huvudbegrepp. Dels har vi nordamerikanska företag inom avancerad teknik och politiska aktörer som främjar optimerade städer tack vare teknik och ökad bekvämlighet för medborgarna som får bättre åtkomst till tjänster som mestadels tillhandahålls av privata aktörer. Men vi får inte glömma att den visionen har märkbart tappat i kraft sedan projektet Sidewalk Labs gavs upp i Toronto.
Och den andra visionen?
H.B. Den andra visionen är den som Kina försöker sprida, nämligen en säkerhetsstyrd värld där stadsrelaterad teknik blir till motorer som reglerar den sociala och politiska ordningen.
I valet mellan den amerikanska teknikcentrerade lösningen och den kinesiska säkerhetstekniska, måste vi ställa de rätta frågorna. Finns det några alternativa visioner? Vilken typ av AI vill vi få tillgång till för vår egen del i våra stadsmiljöer? Vad är det för kollektiv stadsbaserad AI som vi behöver? Det är frågor som vi aktivt undersöker på Urban AI med flera internationella partners och vårt globala observatorium för AI-visioner i städer.
Och vad är svaren på dessa frågor?
H.B. Först måste vi förstå vad AI i statsmiljö innebär. Det är nämligen inte bara begränsat till det som vi kanske först tänker på, nämligen sensorer å ena sidan och kontrollrum å andra sidan. AI är en del av komplexa system med många olika lager som ägs och används av många olika berörda parter för att betjäna lika många olika parter med olika intressen som ibland skiljer sig märkbart åt. Att förstå denna systematiska dimension och AI:s arkitektur i stadsmiljö är grundläggande för att kunna styra och reglera tekniken.
Styrningen är väl i själva verket absolut central?
H.B. Den är väsentlig. Om vi vill få till stånd en genomtänkt politik kring detta som tar i beaktande lokala kulturer och som bygger på strukturerade visioner och mobiliserar resurser och väl-identifierad kompetens, måste vi självfallet börja med styrningen. AI är inte ett mål i sig. AI måste vara ett verktyg som betjänar politiska visioner och handlingar inom ramen för ett stadsbaserat socialt kontrakt.
Idag används AI-verktyg alltmer på lokal nivå inom energiområdet, avfallshanteringen och arkitekturen. Den används för att bättre förstå städers dynamik, kartlägga rörelser och organisera logistiska flöden. Kortfattat, att optimera städer. Men allt detta kräver att största möjliga antal lokala aktörer, offentliga och privata, medborgare och industriella aktörer medverkar i den tekniska utvecklingen.
Är det inte viktigt att lägga vissa grundstenar redan från början när applikationerna utformas?
H.B. AI:s fysiska närvaro i städer tas inte tillräckligt mycket i beaktande under utformningen. Till exempel, något vi alla kan ta till oss: det faktum att smarta telefonskärmar finns överallt. De små skärmarna har dragit till sig vår uppmärksamhet så till den grad att de förändrar våra beteenden i städer.
Vi liknar alltmer ”smombies” – ett ord som skapats av ”smartphone” och ”zombie”. Detta begrepp står i centrum för min artikel Smombies, la ville à l’épreuve des écrans(*) (eller Smombies, städer som utmanas av skärmarna) som beskriver medborgare som konstant har blicken fäst vid sina telefoner, t.o.m. när de promenerar eller kör bil, så till den grad att de missar viktig information i stadsmiljön. Att vara så pass blind till yttre omständigheter leder till många olyckor, det vet vi. I Seoul, orsakas 61 % av alla trafikolyckor av en fotgängare som tittar ner i sin smarta telefon. Till slut installerade staden LED-paneler på marken som är synkroniserade med stoppljus så att fotgängare får information om rött eller grönt ljus utan att behöva lyfta blicken.
Hur kan vi befrias från skärmövertaget?
H.B. Genom att uppfinna andra fysiska AI-baserade och digitala användningsområden i städer. Genom att uppmuntra alternativ till skärmar. Det går att använda väggar, ljus, stadsinfrastruktur och vattenytor för att välkomna AI:s mer artistiska, poetiska, meningsfulla och icke-vinstdrivande sidor.
Vi kan nämna Molnet i Helsingfors som ett exempel. Varje kväll, under en veckas tid, formades ett grönt moln över ett värmekraftverk i Finlands huvudstad. Det var resultatet av en laserprojektion på vattenångan som värmekraftverket släppte ut. Varje dag anpassade sig molnet till medborgarnas energiförbrukning i kvarteret. Denna sensorella upplevelse fick positiva konsekvenser på flera sätt: den var för allmän beskådning på en yta som inte var en skärm, den väckte nyfikenhet och förundran och triggade många diskussioner och utbyten.
“AI urbaniseras”
Urban AI är ett internationellt ekosystem som täcker många olika aspekter i samhället. ”Istället för att skapa smarta städer, är vår ambition att urbanisera artificiell intelligens och skapa verktyg som agerar i den riktningen,” förklarar Hubert Beroche. I detta ändamål producerar organisationen olika dokument, vita böcker, information om trender, analyser… Organisationen får bland annat stöd av Leonard, VINCI-koncernens plattform för framtidsutsikter och snabbt utvecklingsbara innovativa projekt. Urban AI tillhandahåller också rådgivningstjänster till olika aktörer i stadsmiljö och de har nyligen lanserat en utbildningsplattform, Urban AI Academy. Urban AI vill också vara en plats för utbyten och möten, ”ett debattutrymme som välkomnar många olika synpunkter om AI och städers framtid, ett idé-laboratorium som står till medborgarnas, beslutsfattarnas och företagens tjänst i en gemensam strävan att anamma AI i stadsmiljö.”
(*) Editions de l’Aube, 2025.
14/11/2025
